Oj oj oj. Ingenting händer egntligen i mitt liv, det ser ungefär likadant ut varje dag... men igår fick jag ett besked som borde har gjort mig riktigt ledsen, arg, orolig och förbannad. Men det jag egentligen kände var lättnad. Det kändes skönt. Fast okej, lite jobbig magkänsla.
Idag har jag jobbat, upp i ottan kändes det som, hatar att det är mörkt när man går upp, det är ju emot min natur att gå upp när det är svart ute, det betyder sova.. Men men till jobbet kom jag och därifrån kom jag. Börjar få så ont i ryggen att ibland vill jag bara skrika ut faktiskt.

Var på barnkalas sen, mina sysslingar fyllde 7 år på FN-dagen. Så stora har de blivit och blyga helt plötsligt. Nu hinner jag inte se de så ofta. Det är riktigt tråkigt, jag var etta på deras lisat förut, men det är väl ett minne blott nu för tiden. Trevligt var det och det bjöds på paj och lite vin. Känner mig riktigt vuxen nu, dricker rött istället för vitt. Hahaha.
Min mammas kusin (barnens mamma), även min gudmor är det alltid lika trevligt att träffa och kommer nog försöka komma dit llite oftare. Hennes sambo (barnens pappa) brukar inte säga mycket men när han väl stat igång är han så jävla skön att snacka med. Man viste liksom inte att det fanns så mycket tankar och åsikter inom honom.

Vi åkte hem hyfsat tidigt. Och när jag kom hem och slog på tv:n såg jag att "Schindlers list" går på tv4plus. Fy fan jag får lite ont i magen och känner några hulkningar här och där. Fruktansvärt stark film. Den må vara lång och svartvit, men det är så mycket känslor. Detta är ju trots allt den historiska händelse som ligger mig allra närmast om hjärtat. Har ju varit i staden där Oscar Schindler hade sin fabrik och även besökte vi Auschwiz-Birkenau för ungefär 1 och ett halvt år sedan, nu kommer jag tillbaka till den starka känslan jag upplevde där. Kommer inte glömma den resan i första taget.
Jag kan, kan,kan inte förstå hur något sånt här har kunnat hända och i modern tid så att säga. DET ÄR INTE OKEJ.