Home... Alone

Jaha då var man hemma i regniga Sverige. Det hade ju kännts lite bättre om det hade varit fint väder med sol och värme. Men nu är det lika kallt som inne i mig.
Hahah oj oj herregud vad melankoliskt det lät. Riktigt så kallt är det inte inuti mig.
Det känns mäktigare och mäktigar att åka dit. Som att åka till ett annat liv. Vilket det är, men det känns som mitt liv. Som att jag faktiskt trivs väldigt bra där. Ett liv jag är delaktig i, inte bara som någon turist som åker dit och tror att jag får uppleva så mycket av kulturen och så, utan jag får faktiskt det.
Visst det är väldigt frustrerande att sitta runt ett bord med en massa män som pratar på på turkiska och ibland tittar nån på en och säger något till nån annan... Man undrar ju vad de säger liksom.
Jag har haft en del timmar att döda själv eftersom att han har jobbat. På eftermmiddagrna har jag kunnat vara på stranden ett par timmar, men på kvällarna har jag mest fått sitta på restaurangen och inte gjort nåt speciellt, väntat på att få en mening sagd till mig eller så.. Haha, nej jag har lyckats sysselsätta mig ganska bra faktiskt. Två matcher har det ju varit att kolla på och sådär.
Nu måste jag finna sätt att distrahera mig från att tänka, men det blir nog kanske inte så svårt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0