Jag skulle nog säga att jag blivit besatt ja... Idag har jag för tredje dagen i rad sett Twiligh. Jag vet inte, känner mig inte ens lite trött på den än. Något magiskt. Helt sjukt. Jag har ju dock en förmåga att bli besatt av saker, speciellt snygga killar och ja, jag känner fortfarande att Edward Kullen är bland det vackraste, snyggaste jag sett. Och det är det som är det värsta. När man blir kär i en karaktär, för det är den jag attraheras mest av och då är det inte själva skådespelaren utan den absolut påhittade och nedskrivna karaktären. Typ som när jag var dödligt kär i Seth Cohen. Hatar det. Känns lagom patetisk när man sitter här i denna ålder och blir det, nästan lite smådeppig.

På grund av andra saker än Edward Cullen känner jag att jag skulle vilja hänga mig i denna stund eller något annat dödligt smärtsamt. Jag orkar inte med omständiga människor. De har gjort sitt med mig nu. 
Jag hoppas att det här hinner ordna upp sig innan lördag, annars, blä. Jävla människa.

Nu ska jag hem till Özlem och äta middag, jag tror att den människan kan få mig på andra tankar och annat humör för en stund.
Imorgon fortsätter ledigheten, tror jag ska storstäda lägenheten då.